2013

Nu ska jag skriva en årsressume om 2013. Jaa va ska jag börja.. Första dagarna var skit roligt. Nyår 2012-2013 var skit kul och lyckat. 3 januari dagen innan min födelsedag så hade jag en stor fest på Willow och det va skit lyckat och alla vi hade skit roligt. 4 januari på min födelsedag gjorde vi en fet utgång och hade skit kul då med.
 
Dagen efter min födelsedag fick jag jobbigaste samtalet i mitt liv. Att min farmor fått hjärnblödning och hamnat i koma och kanske inte kommer överleva?!?!! Det va såån sjuuuk stor chock för oss alla. Jag förstog inte i början att det va så allvarligt. Jag förstod bara att hon hade typ fått en propp och låg på sjukhuset? Jag började ändå gråta floder för att det handlade om min finaste farmor. Bara 5 dagar innan pratade vi i telefon och allt var så bra med henne. Bara 2 månader innan träffade jag henne och allt var bra förutom 1 natt då hon ramla och allt det där.
 
Jag förstod inte att det var så allvarligt förens min mamma kollade på mig helt stum och ba vi har inget val Sevda vi måste åka... det va då jag tänkte vaa?! Är hon så dålig? Att vi måste ända till Istanbul för att va där för henne?! Fattade ingenting. Jag bokade biljett snabbt och vi åkte 2 dagar efter. 2 dagar utan sömn och bara av oro och mer och mer fick vi höra att hon var ännu sämre än vad vi trodde. Tänkte hela tiden. Kommer hon överleva? Kommerhon dö? Kommer hon bli normal igen OM hon vaknar? Vad ska hända efter henne död? Vad ska hända med mig? Hennes lägenhet? Hur ska jag leva utan henne om hon dör?!!?
 
Kommer dit får träffa henne endast 5 minuter 2 gånger, 2 dagar. Jag ville ju vara där för henne 24/7 dag in dag ut...Minns att andra gången jag va där, sista gången..så såg jag att hennes hjärta va lite svagare på sån där apparat.. och det gjorde ju bara allt jobbigare...men att se henne där.. Värsta jag sett i hela mitt liv. Att se någon som har såån stor del i sitt hjärta, en man älskar mer än sitt liv i sånt tillstånd med bara slangar överallt och inte ens märker att jag ens satt där och höll hennes hans och pratade med henne... det döööda mig så sjukt mycket inombords asså jag mådde verkligen illa och va sekund nära på att svimma om jag inte hade gått därifrån och tagit luft och drack massa vatten..
 
Sedan fick man samtalet att hennes hjärta stannat och beskeded att jag aaaaldrig mer i mitt liv kommer få se henne igen, få prata med henne, umgås med henne, krama henne, äta med henne, pussa på henne aaallt! Asså 11 januari 2013 är en dag då en stor del inom mig bara dog. Dog. Efter den dagen har jag inte kännt mig hel. Och inte för att jag ens kännt mig hel på 14 år snart men det var bara liksom över gränsen allting. För mycket bara.När det inte ens gått 1 enda jävla dag är hennes begravning. Att se henne begravas var bara för mycket.
 
Sen när det inte ens gått 1 dag pratar alla om att jag ska ärva hennes lägenhet. När jag inte ens kan tänka på om jag ens är i en jävla mardröm eller om det är verklighet. Allting gick såååååååå sjukt snabbt asså fattade 0 typ. Sen dagen efter det började vi rensa liite av hennes kläder och så...mitt huvud höll på att sprängas 1000 gr..
 
All huvudvärk jag haft efter det. Inte nog med att jag ska sörja över att jag förlora henne. Alla högvis med grejjer jag hade att göra i skolan...Vänner som svek än i sitt värsta tillstånd. Killar som gick än på nerverna. Och endåå gick jag till skolan med 1 timmes sömn flera gånger. Bara för att inte ha frånvaro. Förstog inte ens nånting på lektionerna och bara satt där som en idiot med hjärnan i en annan planet. Försökte plugga men gick inte så bra. Många gånger gick jag inte på morgonlektionerna och gick senare. Just för att jag va så död efter ingen sömn .Och största huvudvärken frågan: näär ska jag åka till Istanbul för att fixa allt?! Hade ont i magen bara att tänka på allting. Hade 3 månader på mig att åka tillbaka för att inte få böta. Bara stressen att åka dit då inte min farmor fanns där längre. När allt bara kändes som en mardröm. Hur ska jag fixa allting? Hinner jag på 1 vecka?
 
Sen hände faktist en grej som fick mig att må bättre. Det var en natt... det bara slog till, det va som att aaallt bara "sprack" ... jag hade "förnekat" allt som hänt så mycket, så i skolan lekte jag som inget hänt, framför vännerna och allting. Började festa efter 2 månader tror jag men ändå framför alla va helt vanlig. Och det va en dag aaaaallt bara kom upp i mitt huvud och skuldkänslor börja komma mer och mer för allting som hänt och det va som att sätta på en kran i flera timmar och inte vet hur du ska stänga av. det bara forsa, forsa och forsa tårar och det gjorde så oooont i hjärtat att tänka på allt allt allt. Kände verkligen som att jag va så lågt nere som i en jord. Verkligen på botten. Visste inte va jag skulle ta mig till det kändes som att va i en skog helt ensam mitt i natten och inte hitta vägen ut.. va heelt förstörd den kvällen och minns att min fina Alale pratade me mig skit länge i telefon och sen 4 på natten kom och träffa och trösta mig.. sen när jag kom hem hände det nåt... fööör lång historia att förklara meen jag VET att min mormor, farmor eller min pappa va i min lägenhet och jag blev så sjuukt mkt bättre efteråt för att jag insåg verkligen att även fast de är döda, även fast de inte lever på jorden så lever deras själar viid mig heeeeela tiden.. att de inte lämnat mig heelt. Och deet va som att bara det klättra jag upp längre upp och mådde mycket bättre. Och varje gång jag måde skit dåligt igen för det så visade de sin närhet igen för mig... sjuuuuukt..!!!
 
Åkte till Turkiet igen i mars. bodde hos släktignar 2 nätter och och dit gick bra och min bebis Aylin kom 2 dar efter och rädda min resa så den blev mycket en vad den skulle blivit om jag hade åkt ensam. 
Allt blev klart. I mars liksom ägde jag en helt egen lägenhet som bara är min. Var en sjuk konstig känsla. En av mina största drömmar i livet har varit att äga en lägenhet i Istanbul en vacker dag. Och liksom flytta tillbaka en dag. Men inte ville jag att det skulle ske på ett sånt här sett? Jag ville tjäna mina egna pengar och köpa det själv. Inte att min farmor ska dö för att en sak ska hända. Men det kändes lite lättare när det va klart med papprerna. 1 grej klar liksom. Men sen hade jag lägenheterna i mina tankar 24/7. Den bara stog där helt orörd. Hade en heel 4a att tänka på att rensa i sommar.. Vart ska man börja? Vaaad ska man slänga? Vad ska man behålla? Hur lång tid kommer det ta?! När och hur länge behöver jag stanna och vart ska jag bo när jag vägrar att bo där helt ensam?
 
I juni tog jag studenten.. äntligen. Efter 13 års slit i skolan så tog jag äntligen studenten. Och helt ärligt så är jag nöjd över mina betyg. Hade jag för det mesta haft bra tider i mina 4 gymnasieår skulle jag kunnat ge mycket mer. Visst var det ibland bara lathet men faktist var det oftare att jag verkligen inte bara orkade. Studenten var en av min bästa dag i mitt liv. Fyfaaan va kul jag hade! AALLT verkligen sjuukt lyckat och fan va kul vi alla hade. Det är så kul att mina vänner kan fortfarande prata om min student om hur rolig och lyckad den va! skit kul att höra. Hade hyrt undervåningen på en restaurang på kvällen sen kom en limmo och hämta oss och vi fortsätte på sture ! Det va fest24/7 heela dagen! Blev även nagelberoende efter min student hahaha kunde inte leeva utan låånga gele naglar, doog för de. Va så van så kunde inte göra nåt uutan de. Sen när jag va i Turkiet så tyckte iingen kille om de typ de ba vafan e det här typ hahaha i Sverige är det fett snyggt men i Turkiet ser många på det som "trash" och tjejer tyckte också det såg lite annorlunda ut..
 
 
Efter några veckor åkte jag till Istanbul igen. Nu var den jobbigaste biten kvar av allting. Rensa hela hennes stora 4a... Fick jätte mycket hjälp av min släkting. Det skulle tagit fan månader om jag hade gjort helt ensam. Så sjuuuukt mycket grejjer hon hade tror ingen skulle förstå haha!! Vi rensa lägenheten varenda dag i över/i en hel vecka. Äntligen när det var klart så var renoveringen klar. Välja golv, väggar, kök, badrum allting! Det var däremot kul att göra. Jag har alltid tyckt renovering, möblering och sånt är skit kul. Även fast det va skit jobbigt för det va så mycket som skulle göras. Och det gick så seeeegt. Sedan åkte jag till Catalca, Bodrum några dagar och efter någon dag till Alanya i 1 vecka med Asall. Skit kul och lyckad resa med mycket sol, bad och fest förutom att jag blev ganska sjuk sista dagarna. Sedan någon/några dagar efter kom Malin och hälsa på mig i Istanbul. Byggarna lovade att det skulle bli klart tills innan hon kom men pga att det va bayram och allt så va allt kaos när Malin kom så vi bodde hos olika vänner. Det va lite synd faktist för det gick inte som planerat men vi gjorde bästa vi kunde av situationen och hade skit kul ändå så jag tycker det va lyckat som fan ändå!
 
Bara badrummet var klart. Resten av lägenheten var total kaoos.. Var tvungen att åka tillbaka. Åkte tillbaka för att göra en prövning jag hade sen gymnasiet. Jag hade pluggat på helt fel grejjer, jag klarade nästan hela prövningen förutom 1 del och fick då ig. Tog åt mig som fan. Åker ända till Sverige, lämnar hela renoveringen för att jag tänkte aa min sista chans. Helt jävla fail. Aja fanns inte mycket att göra åt. Bokade min biljett tillbaka, åkte tillbaka 2,5 veckor efter igen. Väntade till efter min mammas födelsedag. Jag bokade för 6 veckor för tänkte så jag har tid för att fixa allt som är kvar, sen farmors gravsten, kontrakt och sånna grejjer sen ville jag liksom andas ut och känna frihet att allt är klart så jag kunde ha kul också. Denna gång skulle jag bo ensam, helt ensam. I min farmors lägenhet. Men som nu är som en helt splitterny en helt annan lägenhet. Minns mitt hjärta gick i 180 för kändes ba skummt allting. Går in i lägenheter tänder alla lampor ser att ALLT är heelt klart. Fick en chock och blev samtidigt glad.. trodde inte golven skulle va klara. Första nätterna va det skit jobbigt att sova ensam, hade skit svårt faktist. Men det blev bättre med tiden och många vänner sov hos mig så det kändes bra. 
Fixade farmors gravsten. Små saker i lägeheten som va kvar att fixa. Skrev på kontrakt om att hyra ut den och sen sista veckorna njöt jag bara av tiden där. Blev jätte bra vän med Fasla de 3 månaderna jag va där. Trodde aldrig att vi skulle klicka så bra med tanke på att hon är 7 år äldre tänkte att hon skulle se mig lite som en snorunge haha men vi klickade skit bra och vi har "kännt" varran sen vi va små men bara mest vetat om varandra. å det va skit kul att ha en svenskturk vän där liksom som ändå jag känner att jag har som en av mina nära vänner för vi har jätte bra kontakt även nu när jag är i Sverige och kan prata om exakt allting.
 
Sedan förlängde jag min biljett. När jag fick veta att de skulle flytta in senare än planerat. Aylin och hennes mamma kom en vecka. Vi hade skit kul tillsammans hela veckan. Sedan hade jag 10 dagar kvar. Jag blev så van, så van att vara där. Kändes som att jag skapat ett "nytt liv" där, fick nya vänner och så och det var sjukt svårt att lämna och återvända till mitt "andra liv". Även fast jag saknade det så mycket. När jag sen åkte hem efter 2 månader kände jag shiiit fan va jag vill bo i Istanbul nununu. Men tänkte hela tiden nej sevda håll ut 1-2 år..1-2år... skulle plugga i januari men va försen för att anmäla mig. Har sedan början av november inte gjort ett skit förutom att festa, träna och träffa vänner. Jag tänkte vaad ska jag göra tills 21 mars?! Sen av en slump så fick jag veta att turkiska kurserna e varje månad å lalalla så fick ryck om att flytta redan nu och snart är jag där...Jag kommer inte lämna Sverige helt än men 5 månader iallafall..
 
Det har varit för det mesta tyvärr ett jobbigt år för mig, en av mina jobbigaste i livet faktist men det har fått mig in på andra "banor" och tankar och ideer i livet. Det har fått mig att inse mycket. Och jag känner att jag har mognat så sjuuukt mycket. Jag har alltid varit mognare för min ålder, sedan när jag var liten umgicks jag alltid med flera år äldre vänner och mest för att när man går igenom mycket jobbiga grejjer i livet känner man att man blir mycket snabbare mogen och mycket starkare. Men jag har haft jätte lyckade resor ändå. Har hunnit vara i Istanbul 2 gr med Aylin, 1 gång alanya med Asall, 1 gång Istanbul med Malin, och Bodrum med släkten och en kryssning haha! Jag har även träffat flera nya personer iår. 2 som är står mig nära nu i mitt liv...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0