Istanbul igen 24 februari

(stör mig jääätte mycket på att jag inte kan åka med turkish airlines de är mycket bättre än Pegasus men turkish airlines åker inte från sthlm till den nya flygplatsen i istanbul.. än..som är närmare där jag bor, så för att slippa all kaos trafik så har jag nu börjat åka till Sabiha Gökcens flygplats istället för Ataturks)
 
Bokade förr förra helgen, liksom några dagar efter jag hade kommit hem. Kommer kännas feeett skummt denna gång då jag kommer ensam också. Den här gången jag åkte sist va liksom mamma där som stöd hela tiden..och fler i släkten såklart sov över så vi slapp känna oss ensamna. Allt kommer kännas så tomt. Kommer känna mig så jäävla vilsen.. mitt enda riktiga heeem jag hade kvar i Turkiet kommer aldrig kännas som förut igen. kommer sova hos olika släktingar hela tiden, visst jag känner mig ganska hemma när jag är hos andra i släkten men det är ändå inte samma sak. Hos farmor då vare verkligen hemma hemma, har liksom 2 egna rum där och mitt i natten kunde jag gå upp och börja äta liksom och rota i kylskåpet och allt va liksom mitt och farmors hem. 
 
Och vem ska jag nu gå till mitt på natten när jag är rädd och krama om? Vem ska nu skydda mig när jag är rädd? Vem ska jag helt öppet bara gråta ut med för att jag saknar pappa så mycket? Vem ska nu flera gånger per natt/morgon titta till mig att jag andas haha så sjuukt söt min farmor va, hon va så räddd om mig så hon kollade flera gånger per natt så det inte hänt mig nåt..Vem ska nu kolla i fönstret så fort jag gick hemifrån eller bara över gatan? Vem ska nu dampa på mig varje natt om att jag kan bli sjuk pga airkonditonen och stänga av den i smyg varje natt jag sov så jag vakna upp helt varm? Vem ska göra min älskade favoritmat...
 
Gaah det är så sjuuukt mycket som kommer ändras nu i mitt liv, känner verkligen att en stoor del inåti mig är död nu och är så tom.. Mitt liv kommer ALDRIG bli som förut igen.. nu för 3je gången. Men jag har blivit van nu med sånt här. Så det är inget nytt att heela tiden få ändra stora grejjer i mitt liv bara för att jag ska ha sån otur att leva ett orättvist liv jag verkligen inte förtjänar. Förtjänar så sjukt mycker mer än det här.
Vår sista fina bild tillsammans <3
Den dagen jag skulle hem tillSverige igen den 4 November 2012, bara 2 månader sen,
den dagen jag sista gången fick se dig prata, le, skratta och gråta..
babannem benim, om du bara visste om du bara kunde se in i mitt hjärta just nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0