<3

Exakt 3 år sen en stor del av mitt liv förändrades och en stor del av mitt hjärta dog. 3 år sen nu min finaste mormor, kan inte förstå att det gått nu 3 år. Sjukt igentligen hur snabbt tiden går. Exakt 3 år sen jag satt vid din säng, sista gången jag fick ta farväl av dig, pussa på dig och krama dig. Det såg ut som att du sov, du var så fin. Även fast du var död så kändes det inte som det. Men över 3 timmar jag satt där och pratade med dig och inte fick något svar blev det bara läskigt och när jag försökte "väcka" dig för jag ville inte tro att du var död. En stor del av mitt liv förändrades den dagen. Du fanns där för mig från den dagen jag föddes, men fick bara 17 år och 5 månader av mitt liv, så mycket som du önskade och bad om att få uppleva min student, bröllop och mina barn i framtiden... aldrig i mitt liv kännt en sån kämpe som du. Så många operationer du fick vara med om. Första cancern överlevde du men den andra tog över hela dig. Även fast du visste att du aldrig skulle bli frisk igen efter andra gången så hade du alltid ändå hoppet att du skulle leva med cellgifter hela livet ut.. 
 
Jag glömmer aldrig den dagen du sa att cancern hade spridit sig hela din kropp, och att du kanske inte lever länge till, det var som att få en kniv i hjärtat , blev så stumm och så rädd. Senare att det skulle gå så snabbt visste ingen.. Så sjukt mycket du ställde upp för mig i livet, gjorde verkligen ALLT allt, bara jag var glad och lycklig så var du också det. Minns varje gång jag sov över hos dig och jag ville alltid att du skulle sova brevid mig och hålla min hand, även när jag var 17 år så tyckte jag att det kändes så tryggt att få sova brevid dig. Jag glömmer aldrig alla resor vi gjort tillsammans. Speciellt den Turkiet resan 2004 då vi åkte ensamna hahah hela resan var bara full av skratt! Du var den som lärde mig att cykla och simma, du hjälpte alltid mig med alla läxor och va skit sträng med att om jag itne gjorde klart min läxa fick jag inte gå ut från rummet haha och jag kunde bokstavligen somna på boken för jag inte orkade..Alla mina 17 år och 5 månadernas minnen kommer jag föralltid bära i mitt hjärta. Vi har jätte många fina och roliga minnen tillsammans, och väldigt knäppa också haha bara jag och min mormor som förstog våra konstiga humor.
 
Även fast jag inte kan se dig eller höra dig, så vet jag att du vakar över mig. Det bevisade du för mig för några månader sen, och nu är du med farmor också! Även fast ingen av er kunde engelska så förstog ni varran ändå och kom skit bra överens! Jag är säker på att ni alla mår bra och är lyckliga tillsammans, och en vacker dag så kommer vi alla ses igen och vara lyckliga som förr. I morgon ska jag till din grav och lämna en blomma och prata med dig. Jag älskar och saknar dig så sjukt mycket så det gör ont. Du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Vila ifrid min älskade mormor 5 maj 2010 <3 <3
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0